Gillix Zafira & Inga-Britt

Alla inlägg under december 2010

Av Inga-Britt - 9 december 2010 16:11

Filmade lite idag, vilket inte är det lättaste då man ska ha många saker och bara 2 händer. Hon går bättre där det är lite snö än där det är plogat och dåligt sandat. Då hon inte visar något ont vid böj och sträck verkar det som om hon blir lite osäker när det är halt. Vid vet.besök i förrgår tyckte de att hon avlastade för mycket, men det var också efter hon ramlat och fått klorna klippta med en slö klotång.


Är det igentligen så förb... konstigt om man haltar fortfarande efter 14 dagar. Ett helt nytt tajt korsband och en 2,5 timme lång operation. Skulle vara en annan, då skulle man säkert ligga kvar i sängen och oja sig.


Av Inga-Britt - 9 december 2010 05:55

  Vi 2 benta är uppe tidigt, hussen börjar jobba kl.6 denna vecka och jag är som vanligt morgon p... eller trött men ändå vaken. Zäta bytte bara sängplats i morse och sover nu igen. I går tränade vi lite mer, gick lite längre och gjorde ståövningar och lite godissök inne. I går var sista dagen med antibiotika, vilket jag är glad för då det inte är så lätt att få i henne dessa. I dag ska hon ha en annan tablett men den är inget problem (tror jag).


Igår provade jag att ta med mej mattorna när vi gick ned och upp, det fungerade bra, hon står och väntar så nu blir det en mindre trappvända för mej. Tror nog hon kan gå som vanligt utan mattor nu, men vill inte riskera något så jag fortsätter ett tag till.


Nu när vi inte kan vara så aktiva har jag mer tid att fundera på saker och ting, bra eller dåligt ja inte vet jag. Då Zäta kom till familjen för 4 år sedan hade jag varit utan hund länge, det man slogs av då var allt som fanns till hund både när det gäller mat, leksaker, godis och utrustning. I dag 4 år senare ser den hysterin ut att bara eskalera. Självklart behöver man inte köpa alla prylar men det som idag är av betydelse är det våra hundar äter.   


Utbudet är enormt och tittar man närmare på innehållet slås man av alla ingredienser som ialla fall för mej är ????? Och så fort en hund blir dålig rekommenderas sk. veterinärfoder som kostar skjortan. Alla blir vi saliga på vår egen tro!


Om nu dessa skulle vara mycket bättre undrar man varför inte resten av hundmatsproducenterna tar bort sådant som inte är bra ialla andra foder. Utöver alla foder finns alla dessa fodertillskott. Om hundfodren är bra SKA det då behövas en massa annat. Självklart har jag också funderat då Zäta haft problem och vad ska man välja och varför. Tillskott för leder i förebyggande syfte eller vid problem! Som för oss människor hjälper vissa tillskott en del och en del märker ingen skillnad. Om problemet beror på en sjukdom, så hjälper tillskott föga om inte orsaken behandlas. Man undrar också om tillskott i foder typ. glycosamin, vet man vad som händer med dessa då fodren är hållbarighetsbehandlade. Är den påstådda effekten kvar eller inte?


När man surfar runt och läser alla inlägg om ledproblem och alla lösningar som föreslås av både veterinärer och foder-tillskotts producenter ser jag "money, money". Finns det verkligen så mycket riktig forskning som visar att det har effekt. Självklart vill jag inte föringa de som tror på det och där hundarna mår bra, men är det tillskottet eller annan läkning som gjort det bra?


Utifrån min egen erfarenhet under det 1,5 år med upp och nedgångar med hennes knä ser jag halta hundar som går på rimayl eller metacam gång, på gång, på gång. VAD botar man då - INGET, hunden blir symtomfri för en tid men oftast finns det utlösande problemet kvar. Visst ska man ge sin hund smärtlindring så den inte behöver ha ont, men idag ser det ut att vara mer en universallösning på andra problem. Om nu så många hundar i relativ unga år får artros borde frågan vara VARFÖR! Något stämmer inte - arv, foder, miljö.........


I vårt fall korsband, hos en normalt frisk hund borde det till en rejäl olycka för att korsbandet ska gå av. Eller om det bottnar i en sjukdomsbild där det blir en successiv försvagning som till slut ger en korsbandskada. Alla tankar dyker upp då man råkar ut för något som förändrar vardagen. Ser min "lilla" raring som nu förflyttat sig till soffhörnan med huvudet på en av kuddarna och tänker tur att åtminstonde hon lever i nuet och inte har huvudet fullt med funderingar. För tillfället är hennes prioritet allt som går att äta, vilket också är ett problem nu när hon (jag) ska tänka på vikten! Från att ha varit en petig dam som ratat mycket av det ätbara, duger det mesta idag.


Lite kaffe till, frukost till raringen och så den vanliga rutinen, mattlägg, ut och till jobb.





Av Inga-Britt - 8 december 2010 04:57

Borde kanske var så här Men känns istället så här    Detta var kl.5 i morse, nu har ryggmassagen tagits fram så nu vibrerar det vid datorn. Om det hjälper eller inte vet jag inte men skönt är det ialla fall för ryggen.


Efter gårdagens veterinärbesök så är det dax att planera för nästa steg. Hemma träningen går bra med massage, stå, sträck och böj. Ute går vi lite längre varje vecka, kliva upp med fram på snöhögar för att ståträna bak. På jobbet har hon sin godisboll som blivit kul igen och då måste man stå på bägge bak för att puta runt den med framtassen.


Ska prata med försäkringsbolaget idag om REHAB, då vi har tilläggsförsäkring där det ingår. Har letat runt på nätet men det är inte det lättaste. Har också varit på en del ställen men måste säga att man blir BESVIKEN - OK för duktiga "Sjukgymnaster" och självklart är målet att få hjälp med att komma igång och få rätt typ av behandling - MEN måste det vara så förbannat sterilt. Min hund är som jag, vill ha lite myspys. Att sitta, ligga i ett trångt behandlingsrum på golvet är inte speciellt avslappnande.


Jag vill inte ligga på grus - Inte Zäta heller.

Har hittat ett par ställen som ser bra ut men måste kolla upp om de också har rätt kunskap. Simning är bra, men efter noga överläggningar så måste man också fundera på om, det stressmoment som blir då hon absolut inte tycker om det gör mer skada än nytta. Dessutom är det visst problem då man ska i bassängen, då hon inte självmant går i. Här är samma sak som jag skrev om arbetsmiljön på kliniker, hjälpmedel, konstruktion m.m är oftast inte speciellt genomtänkta.


OK - jag är en sådan som gnäller över saker men ibland undrar man om inte konstruktörerna har provat grejorna i det verkliga livet.


Är det någon som har tips om bra REHAB ställen i Stockholmstrakten så hör gärna av er. Nu är det mat, mattutläggning och åka till jobb.

Av Inga-Britt - 7 december 2010 17:17

I dag blev jag trots mitt tidigare inlägg om kostnader lite nöjdare med avgiften för dagens veterinärbesök 200:- inklusiver RYGGSKOTT!!   

Det sistnämnda kan jag gärna bli av med fort. Dagen började med en snabbvisit på jobbet, Zäta kvar i bilen då jag bara sorterade in posten. Redan innan jag parkerade bilen blev det strul då vägen var avstängd, tog en disskution med "gubbjä... som stod och hängde men utan framgång. Så nedgången till kliniken var 1 lång hal trapp eller en lång snöfylld ramp. Vi hade inget val utan tog den sistnämnda och det gick bra. När hon upptäckte vart vi var på väg var det roliga slut. Tidigare besök har alltid gått bra men nu har det väl hänt lite mycket på sista tiden så hon ville inte riktigt vara med.   


Mattan vid ingången tyckte hon var ok, men resten... visst hon följer med in. Tyckte det passade bra att få hjälp med klorna samtidigt, så en tjej ska klippa dom först. Och självklart halkar hon på golvet, FY F...FÖR HALA GOLV, dessutom har tjejen en klotång som verkar vara så slö att hon nästan får bryta av klorna. Lite circus där hon uppmanar mej att hålla i Zätas huvud ett par gånger. Zäta skulle aldrig komma på den tanken, däremot kände jag för att sätta tänderna i någon   

Sedan skulle hon få hjälp med att ta bort "agrafferna" från knät och då togs mattan på bordet (halkfritt) ned på golvet så Zäta kunde stå på den. Jag stod på knä och höll upp henne och allt togs bort. Hon var helt stilla men stressad, så fort det var avklarat och vi kom ut till kassan var obehaget bortblåst.


Det tog tid innan vi var färdiga och min knästående ställning i behandlingsrummet gjorde att "tanten" fick ont i ryggen. Så vi var 2 som haltade ut och upp till bilen, men nu är det gjort och fortsättning följer.


Lilla råttan 8 veckor - tänk vad tiden går fort, om drygt en månad blir hon 4 år vår älskling   


Av Inga-Britt - 7 december 2010 07:02

Kostnaderna för oss hundägare (djurägare) har snart nått orimliga höjder. Hur många som inte har råd med försäkringar eller att ge sitt djur den vård de behöver kan man bara gissa sig till. Stora djurkliniker kostar självklart med modern! utrustning och många veterinärer anställda. Men prisskillnaderna hos olika kliniker är inte så stora. Oftast kostar det en femhundring att bara öppna dörren!! Även samma pris hos en del av de veterinärer som har mottagning i sin egen bostad utan att ha någon större utrustning. Fri prissättning eller???

   

Nu är det inte bara veterinärerna som vill ha betalt, då djursjukvården är belagd med 25% moms tjänar staten en stor summa på oss också. Jag ska var lite tuffare i mina kommentarer och påstå att staten också bidrar till att folk inte har råd att ge sina husdjur den vård de behöver.

   BORT MED MOMSEN………

Ibland måste man undra över VAD DET ÄR SOM KOSTAR – Kompisen fick åka in med sin tik som blev dålig på natten vid 2-tiden. Hon hade småvalpar hemma så de lovade snabbt att kolla upp henne direkt på morgonen då de inte kunde göra ultraljud föränn på morgonen! Ingen kalkbrist, ingen livmodersinflammation, troligtvis magkatarr, blodprov och antibiotika. Ca 10 timmar senare, 38 olika punkter på vad de gjort (att de bara har hunnit med så mycket!), räkningen slutade på 10 499:- . 1000:-/tim Den lönen skulle jag också vilja ha.


Medicinering, förband m.m kostar självklart men en ”sängplats” borde inte kosta som ett 5* hotell, för då borde vi djurägare kunna kräva mer än en stålbur. Visst behövs det personal men det är ingen som sitter hos djuret hela tiden.


Visst täcker försäkringen en del, men det är ändå vi försäkringstagare som i slutänden får betala. Ju dyrare djurvården blir ju högre blir försäkringspremierna och bolagen sätter tak på många sjukdomar.


Har varit på en hel del olika ställen under åren och då man oftast själv (vilket man gör för att ge sitt djur den tryggheten) hjälper till vid ex. röntgen är jag inte alls imponerad av många klinikers utrustning och arbetsmiljö. Inte så mycket att gnälla över om man har litet djur, men väger hunden 50 kg är det inte det lättaste.


Nu tänker väl någon – OM DU INTE HAR RÅD, skaffa inga djur. Vi har råd men inte till vilket pris som helst. Det börjar att bli sanslöst med allt som vi idag ska betala – visst vill alla ha bra möjligheter för sina sjuka djur liksom vi vill åt oss själva. Men inom rimliga gränser – ex. ett av våra besök 7 minuter inne hos veterinären, klämmer lite, hunden får en godis, ett recept skrivs ut och hej då! 800:-


Nu ska vi åka till veterinären och ta bort stygnen. Men som det är med dagens bilar måste man ha specialverktyg för att GÖRA-DET-SJÄLV. Och då jag inte har det så blir det till att öppna plånboken och betala någon annan för det. Tänk vad många ben och annat kul vovven kunde fått.

Av Inga-Britt - 6 december 2010 18:15

Efter maten blir jag alltid lite busig, men nu får man inte busa med att skutta runt. Så vi kör lite bus på min dyna i vardagsrummet istället. Döda kudden, bita mattes fingrar är en del av detta. Lite bilder säger mer...

  
Väntar på att kudden ska röra på sig!

   
Nu tar vi den!
   
Inget gott eller!
   
Ska hon sno min tunga!
   
Jag tar väl en bit!
   
Man blir lite trött efter buset!
            

Av Inga-Britt - 6 december 2010 06:08

Så här i morgonstund tänkte jag skriva lite om Zätas knä. Första gången hon började halta var i april 2009, då hon missade ett dikeshopp. Detta var början till det som komma skall... Efter artroskopin i juni 2009 var diagnosen kronisk ledinflammation men enligt veterinären då ingen artros! Även om det senare visade sig i journalen att det fanns, visserligen väldigt lite. Vid sista återbesöket i augusti hos samma vet. blev hon friskförklarad - jag frågade då om hennes gång, då hon gick lite konstigt med högerbenet. Nej allt såg bra ut sa han. Sedan följde fortsatt muskeluppbyggnad i sakta mak, ingen hälta under vintern. I början av 2010 ville jag kolla upp henne, då jag tyckte att hon fortfarande gick lite konstigt men haltade inte. Annan veterinär tyckte knät var bra men att hon visade lite muskelstelhet i ryggen. Simning och besök hos fysiolog.


Första frågan borde varit VARFÖR hon hade muskelstelhet i ryggen!! Att det kom av att hon gått och snedbelastat pga knät OK... men då borde det vara den orsaken som skulle ha undersökts igen. MITT FEL, jag skulle ha begärt detta och drivit på. Hur som så litar man ibland för mycket på de som "ska" vara kunniga och så här i efterhand trillar många bitar på plats, även om jag självklart inte kan säga säker att det är så.


Främre korsbandssjukdom CCL ska inte gå in på några långa beskrivningar. Idag klassas nästan alla ledproblem under samma mapp. Mer logiskt är att varje led kan ha olika typer av problem. VIKTIGAST är ändå om hunden uppvisar ett rörelsemönster som förändras utan att man direkt haft ett olycksfall - VÄNTA inte utan var noga med att kolla upp om förändringen fortsätter.


För Zätas del är jag säker på idag att dikeshoppet var inte orsaken då skulle det funnits en mer synlig skada i knät utan för henne har det sakta blivit en försämring av korsbandet vilket också passar in på en sjukdomsbild i knät. Tyvärr är detta något relativt nytt och många inom veterinärleden har ingen kunskap, hittade en avhandling från Veterinärhögskolan där man tog upp detta, dock inte under namnet CCL. Många stampar runt i gamla invanda mönster och det är viktigt att belysa att allt inte är bara svart och vitt. Nu ser vi framåt och nästa inlägg kommer att handla om kostnader.....

Av Inga-Britt - 5 december 2010 16:32

Den 23 november fick Zäta ett nytt korsbandsimplantat. Tanken med den här bloggen är berätta lite om hennes rehab. På hennes hemsida finns mer om vad som hänt innan http://web.comhem.se/moab/zafira.htm.


Idag den 5 december är det snart 2 veckor sedan. Vecka 1 sov hon och jag på min arbetsplats för att undvika att röra sig för mycket. Denna vecka har vi varit hemma, vilket också gav massor av oro då vi bor 3 trappor upp utan hiss. Tankarna var många, hur ska det gå..... Första dagen bar vi henne!! Har någon försökt bära 49 kg hund som tycker det är hemskt. En maggördel+sele nästa lösning men då trapporna fick henne att bli osäker för att halka var nästa projekt att lägga ut mattor. Fösta försöket var vår långa köksmatta, att flytta den vartefter skulle bli alltför jobbigt både för oss och henne. Hittade då på Rusta breda halkunderlägg för mattor som var kraftiga, täta och absolut halkfria. 4 st inhandlades och klipptes till och syddes upp till rätta längder. 250 kr för 5 har en inne också var ett billigt pris för den bästa lösningen.


Idealiska, väger nästan inget, hållbara och ger rätt halkskydd. Visst är det en del jobb, lägger ut dom innan vi går ned och tar in då vi åkt till jobbet eller gått upp.


Istället för att göra henne orolig med massa konstiga anordningar, går hon som vanligt både upp och ned nu, sakta, lugnt och försiktigt. TACK o lov då vi inte hade fler lösningar. Vi går ned, åker på jobbet där vi inte har trappor, hem och en gång ut på kvällen.


3 gånger varje dag får hon massage ca 15 min vilket hon tycker jättemycket om. Ute går vi bara en kort promenad ca 5 minuter, men hon vill gärna stå och titta ett tag och lukta runt lite, nedan ett videoklipp från idag.


    

Knät och i snön.

  

Så här skönt är det efter promenad och massage.

  

Bild på "mattorna" Det bästa jag köpt på Rusta!

Tidigare månad - Senare månad
Ovido - Quiz & Flashcards